Leif Carselid, pensionerad fängelsedirektör, berättade om fångar han särskilt minns. Vi fick höra små historier om några av alla de fångar Leif mött under sina 42 år inom fångvården. 

Olle Möller som varit svensk mästare i friidrott både på 800 och 1500 meter, men som ej kunde delta i Berlinolympiaden 1936, då han satt inlåst. Han skrev boken Oskyldigt dömd.

Vidare fick vi höra om landsförrädaren Stig Wennerström som var en exemplarisk fånge, men ytterst reserverad. Hans bok heter Från början till slut.

Stig Bergling blev inte populär bland medfångar då han gick ut i media och talade om hur bra det var på anstalterna. Hans bok heter Aldrig mera fri.

En fånge som hade bra hemförhållanden var Lasse Strömstedt, som kom på glid efter mycket narkotikaanvändande mellan 15 och 25 år. Till slut gick det bra för honom. Sämre gick det för hans kompis Lars-Inge Svartenbrandt och även för Leif Axmyr som dömdes för mord efter att under permission slagit ihjäl både ex-fästmö och hennes nya kille.

Riksbuse nummer ett i vårt land, Clark Olofsson, beskrev vår föredragshållare som både dryg och tråkig. 

Vi fick vidare veta att ingen statistik får föras över etnicitet på fångarna och att det inte är straffbart att rymma. 

Intressant att få höra om dessa personer som vi lyckligtvis inte träffat närmre.

Vid pennan, Ingemar Persson.